Överförbara sjukdomar vid spermiedonation: virus, bakterier och genetiska risker

Författarens foto
skriven av Zappelphilipp Marx13 juni 2025

I Tyskland använder varje år mer än tiotusen människor en spermiedonation för att uppfylla sin önskan om barn. Moderna undersökningar minskar hälsorisken avsevärt, men en kvarvarande risk finns alltid. Denna artikel visar vilka virus, bakterier, parasiter och ärftliga sjukdomar som kan överföras – och hur laboratorie-screeningar minimerar risken.

Varför en flerstegs-screening är nödvändig

Patogener genomgår ofta en Fönsterperiod: De finns redan närvarande, men upptäcks ännu inte av rena antikroppstester. Därför rekommenderar Robert Koch-institutet och ESHREatt kombinera serologiska metoder med PCR-metoder och att lagra donatorprover i några månader innan de frigörs.

Virus som kan påvisas i ejakulat

  • HIV – Påvisning med ELISA och PCR, kompletterat med provlagring.
  • Hepatit B och C – Antikropps- och antigentester skyddar mot leverskador.
  • Herpes simplex-virus – PCR för typ 1 och typ 2, låg risk hos symtomfria donatorer.
  • Cytomegalovirus – IgG/IgM-bestämning, relevant vid immunbrist.
  • Zikavirus – RT-PCR och antikroppstester efter tropikresor.
  • HTLV I/II – sällsynt, men leukemiassocierat.
  • HPV – PCR för högrisktyper (cancerprevention).
  • West Nile- och Dengue-virus – viktigt hos donatorer från (halv)tropiska områden.
  • SARS-CoV-2 – inkluderades tillfälligt i screeningprogram.

Bakterier och parasiter i sperma

  • Klamydia – förblir oftast oupptäckta och kan orsaka infertilitet.
  • Gonorré – påvisning via prov och NAAT eller odling.
  • Syfilis – serologiska TPPA- och VDRL-tester är obligatoriska.
  • Urogenitala mikrober som E. coli och enterokocker – orsakar inflammationer.
  • Trichomonas vaginalis – minskar bevisat spermiekvaliteten.
  • Mykoplasma / Ureaplasma – ofta symtomfria, leder till inflammationer.

Genetiska risker

  • Cystisk fibros – analys av CFTR-genen
  • Tay-Sachs sjukdom – påvisande av HEXA-mutation
  • Spinal muskelatrofi – undersökning av SMN1-genen
  • Sickelcell- och talassemi-screening – hemoglobinanalyser
  • Fragilt X-syndrom – test för FMR1-förändringar
  • Y-kromosom-mikrodeletioner – orsak till svår spermiebrist
  • Gaucher-sjukdom – relevant vid askenasisk härkomst
  • Populationsspecifika tester, t.ex. Fanconi-anemi eller Wilsons sjukdom

Vilka sjukdomar kan uteslutas?

Genom serologiska metoder, PCR-tekniker, genetiska paneler och en flera månaders karantän upptäcker laboratoriet praktiskt taget alla relevanta virus, bakterier, parasiter och ärftliga sjukdomar. Restrisken minskar därmed till en mycket låg nivå.

Så går screeningen till

  1. Anamnes – Utförlig hälsodeklaration och rådgivning.
  2. Labtester – Kombination av antikropps-, antigen- och PCR-tester.
  3. Genetiskt panel – Undersökning av vanliga ärftliga sjukdomar.
  4. Karantän – Förvaring av provet i minst tre månader.
  5. Retest – Kontroll av nyligen uppkomna infektioner före godkännande.

Privat donation eller spermabank?

Offentliga spermabanker garanterar maximal säkerhet med lagstadgade tester, karantän och donatorregister. En privat donation är mer personlig och oftast billigare, men kräver individuella överenskommelser om tester och juridiska frågor.

Slutsats

En spermiedonation öppnar vägen till en egen familj för många människor. Förutsättningen är en fullständig screening enligt rekommendationerna från RKI och ESHRE. Endast så kan infektioner och ärftliga risker nästan uteslutas. Informera dig noggrant, lita på seriösa institutioner eller plattformar – och lägg därmed grunden för en säker och ansvarsfull start på familjelivet.

Vanliga frågor (FAQ)

Genom PCR- och antikroppstester, en tremånaders karantän och slutgiltiga retester är den kvarvarande risken under 0,1 procent.

Standard är HIV, hepatit B/C, syfilis, klamydia, gonorré, CMV, HTLV, HPV samt ett genetiskt panel.

Ja. Varje prov undersöks direkt efter provtagning och efter karantän med ELISA och PCR.

Ja. HBs-antigen-, Anti-HBc- och Anti-HCV-tester är lagstadgade.

Med hjälp av urin- eller urinrörsprov, analyserat med ett NAAT-test.

Vanligtvis testas: cystisk fibros, spinal muskelatrofi, sickelcells-/thalassemi-anlag, Fragilt X samt populationsbaserade paneler.

Den överbryggar fönsterperioden för många patogener. Innan godkännande görs ett andra blodprov.

I Tyskland ligger kostnaderna inklusive screening oftast mellan 700 € och 1 200 € per donationsenhet.

Ålder 18–40 år, god hälsa, negativa STI-tester och tillräcklig spermiekvalitet.

Nej. Endast spermabanker garanterar standardiserade tester, karantän och juridiskt skydd.

Barnet har senare en laglig rätt att få veta donatorns identitet.

Med PCR-prov för högrisktyper. Påverkade prover kasseras.

Zika kan finnas kvar i sperma i flera månader och orsaka fosterskador. RT-PCR utesluter denna risk.

Ja. Många banker accepterar endast CMV-negativa donatorer för att undvika komplikationer.

Rådgivning → Avtal → Blod- och urinprov → Donation → Karantän → Retest → Godkännande → Insemination.

Per inseminationscykel är graviditetsfrekvensen cirka 15–20 %. Efter tre cykler ackumuleras den till över 50 %.

Ja. Vid positiva odlingar testar laboratoriet resistensprofilen. Problematiska stammar utesluts.

I flytande kväve (−196 °C) behåller det sin kvalitet i årtionden.

Många kliniker behandlar upp till 45 års ålder. Därefter ökar hälsoriskerna avsevärt.

Ja. Hög spermieantal och rörlighet ökar befruktningschansen avsevärt; båda kontrolleras före varje frigivning.