Oregelbundna cykler, envis akne, ökad kroppshårighet, viktuppgång och en önskan om graviditet som inte kommer igång: bakom detta kan polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) ligga. Det är en av de vanligaste hormonella störningarna i fertil ålder och en av de viktigaste orsakerna till cykelproblem och anovulatorisk infertilitet. Denna guide förklarar på ett begripligt sätt vad PCOS är, hur du känner igen vanliga tecken, hur diagnostiken görs enligt aktuella riktlinjer och vilka delar av behandlingen som idag anses vara meningsfulla.
Vad är PCOS? Mer än bara "cystor på äggstockarna"
PCOS är inte ett enskilt symtom, utan ett syndrom. Det beskriver ett återkommande mönster av hormonella och metabola särdrag som kan se lite olika ut hos varje person. Typiskt är en kombination av:
- förhöjda androgener som testosteron eller synliga tecken på androgenöverskott som överdriven kroppshårighet och akne
- störningar i ägglossning och cykel med sällsynta eller uteblivna blödningar
- många små, omogna folliklar i äggstockarna som på ultraljud kan se ut som cystor
Viktigt att klargöra: dessa folliklar är vanligtvis inte "äkta" cystor, utan anlagda äggblåsor som inte mognar fram till ägglossning. PCOS är alltså en kronisk funktionsstörning i hormonell reglering och ämnesomsättning, men inget irreparabelt fel på äggstockarna.
Hur vanligt är PCOS?
Stora översiktsstudier och internationella organisationer uppskattar att omkring 8 till 13 procent av personer med äggstockar i fertil ålder uppfyller kriterier för PCOS, beroende på definition och undersökt population. Många får diagnos först sent eftersom cykelstörningar, akne eller kroppshårighet länge avfärdas som "normalt" eller eftersom fokus enbart ligger på preventivmedel.
Aktuella fakta från Världshälsoorganisationen och internationella riktlinjer betonar att PCOS inte bara påverkar fertiliteten utan hela kroppen: från blodsocker och blodtryck till kardiovaskulära risker och psykisk hälsa. I Sverige finns också information och patientråd via 1177 Vårdguiden och Folkhälsomyndigheten.
Typiska PCOS-symtom att upptäcka tidigt
PCOS visar sig ofta i sena tonåren eller i ung vuxen ålder, men ibland först när en graviditetsönskan inte uppfylls. Vanliga symtom är:
- oregelbunden menstruation, cykler längre än 35 dagar eller uteblivna blödningar
- mycket kraftiga eller mycket svaga blödningar utan tydlig orsak
- ökad behåring i ansiktet, på hakan, på bröstet, buken eller ryggen
- envist akne eller mycket fet hud efter tonåren
- utglesning av hår i hårbotten eller håravfall i pann- eller hjässområdet
- viktuppgång, särskilt centralt kring magen, ofta trots oförändrade matvanor
- trötthet, sug efter mat och stora dagliga svängningar i energinivå
- svårigheter att bli gravid eftersom ägglossningar uteblir eller är svåra att förutse
Ingen visar alla tecken. Redan enstaka tecken som cykler som regelbundet är längre än 35 dagar eller tydlig överdriven kroppshårighet är en klar anledning att ta upp PCOS med vården.
Orsaker och mekanismer – varför PCOS uppstår
Den exakta orsaken till PCOS är fortfarande inte helt klarlagd. Forskning pekar på ett samspel mellan genetisk disposition, hormonella regleringsmekanismer och miljöfaktorer. Studier från stora forskningsinstitut beskriver syndromet som en klusterbild kring en hormonell kärna av androgenöverskott och insulinresistens.
- Genetisk disposition: PCOS förekommer ofta i vissa familjer. Förstagradssläktingar har en tydligt förhöjd risk att utveckla PCOS-typiska drag.
- Insulinresistens: Många reagerar mindre känsligt på insulin. Kroppen producerar mer insulin, vilket stimulerar androgenproduktionen i äggstockarna och stör äggmognaden.
- Vikt och kroppssammansättning: Övervikt kan förstärka befintlig insulinresistens, men är ingen förutsättning. Det finns många personer med PCOS som är normalviktiga eller slanka.
- Miljö och livsstil: Kost, stress, sömn och fysisk aktivitet påverkar hur starkt den genetiska dispositionen kommer till uttryck, men förklarar inte PCOS ensamt.
Ett viktigt budskap: PCOS är ingen "bestraffning" för felval, utan en biologisk disposition vars effekter du kan påverka med rätt åtgärder.
Diagnostik enligt riktlinjer – Rotterdamkriterierna med mera
PCOS är en exklusionsdiagnos. Innan diagnosen ställs utreder vården om andra sjukdomar kan förklara symtomen, till exempel sköldkörtelrubbningar, förhöjda prolaktinvärden eller sällsynta genetiska orsaker. Först när sådana alternativ uteslutits övervägs PCOS.
Många fackorganisationer utgår från tre huvudkriterier, ofta kallade Rotterdamkriterierna:
- sällsynta eller uteblivna ägglossningar med oregelbundna eller uteblivna blödningar
- kliniska tecken på androgenöverskott som överdriven kroppshårighet eller akne, eller förhöjda androgennivåer i blodet
- polycystiska äggstockar på ultraljud med många små folliklar
Vanligtvis måste minst två av dessa tre kriterier vara uppfyllda för att PCOS-antydan ska finnas. En stor internationell evidensbaserad riktlinje för diagnostik och behandling av PCOS, tillgänglig via bland annat Royal College of Obstetricians and Gynaecologists, sammanfattar dessa kriterier och konkreta diagnostiska vägar och framhåller hur viktigt ett gemensamt, informativt samtal med den drabbade är.
Även offentliga hälsosidor som brittiska NHS och internationella organisationer som Världshälsoorganisationen förklarar på enkelt språk hur diagnostiken går till och vilka vardagliga råd som kan hjälpa. I Sverige finns dessutom information på 1177 Vårdguiden och Folkhälsomyndigheten.
För ungdomar finns särskilda överväganden: pubertetsrelaterade symtom som akne och oregelbundna cykler är vanliga även utan PCOS. Riktlinjer rekommenderar därför försiktighet med tidig diagnos och oftare uppföljning över tid istället för att snabbt sätta en etikett.
Långsiktiga risker – PCOS påverkar hela kroppen
PCOS är inte enbart ett fertilitetsproblem. Utan lämplig uppföljning kan det öka risken för flera fysiska sjukdomar:
- störd glukostolerans, prediabetes och typ 2-diabetes
- högt blodtryck, ogynnsamma blodfetter och metabolt syndrom
- hjärt-kärlsjukdomar senare i livet
- sömnapné, särskilt vid högre kroppsvikt
- förtjockning av livmoderslemhinnan med ökad risk för endometriecancer om blödningar är mycket sällsynta eller uteblir
- komplikationer i graviditet såsom graviditetsdiabetes eller förhöjt blodtryck
Därför rekommenderar internationella riktlinjer regelbunden kontroll av blodtryck, blodsocker, blodfetter och vikt, oavsett om det finns en aktuell önskan om graviditet eller inte. En stor översikt från en endokrinologisk fackförening understryker vikten av att se PCOS som en livslång hälsopåverkande faktor, inte bara ett problem för 20- och 30-åringar.
Kost och motion – grunden i all PCOS-behandling
Livsstilsförändringar är förstahandsrekommendationen i nästan alla PCOS-riktlinjer. De ersätter ingen medicinsk behandling men förstärker dess effekt tydligt. Redan en måttlig, stabil viktnedgång på fem till tio procent kan hos överviktiga förbättra cykel, hormonstatus och ämnesomsättning påtagligt.
- Blodsockervänlig kost: Mycket grönsaker, baljväxter, fullkornsprodukter, nötter och bra fetter stabiliserar blodsocker och insulin. Sockerrika drycker, godis och starkt processade snacks bör vara undantag.
- Regelbunden motion: Rekommendationen är minst 150 minuter måttlig konditionsträning per vecka plus en till två styrketräningspass. Det förbättrar insulinkänsligheten oberoende av vikt och påverkar både humör och sömn positivt.
- Stabila rutiner: Tillräcklig sömn, regelbundna måltider och strategier för stresshantering hjälper till att dämpa hormonella svängningar.
- Kosttillskott: Substanser som myo-inositol eller D-chiro-inositol utreds intensivt. Information från National Institute of Child Health and Human Development visar att de hos vissa kan stödja cykel och ämnesomsättning, men de bör alltid ingå i ett helhetskoncept.
Viktigare än det perfekta schemat är att planen passar ditt liv. Extremskurer, snabbkurer och förbud ger sällan hållbara fördelar och kan till och med förstärka hetsätning, viktvariationer och frustration.
Läkemedelsbehandling – vilka alternativ finns
Vilka läkemedel som är lämpliga beror på dina mål, dina laboratorievärden och vilken livsfas du befinner dig i. Moderna riktlinjer betonar ett stegvis arbetssätt där du är delaktig i besluten.
- Hormonell preventivmedel: Kombinerade p-piller, hormonplåster eller vaginringar kan reglera cykeln och blödningarna, minska menstruationsbesvär och lindra akne eller överdriven hårväxt. De passar framför allt om det inte finns en aktuell graviditetsönskan.
- Metformin: Detta läkemedel förbättrar insulinkänsligheten och används ofta vid insulinresistens, prediabetes eller förhöjd risk för diabetes. Det kan ha positiv effekt på vikt, blodsocker, androgennivåer och cykel.
- Antiandrogener: Substanser som spironolakton eller vissa gestagener kan minska överdriven hårväxt och akne. De måste alltid kombineras med pålitlig preventivmetod eftersom de kan skada ett foster.
- Ovulationsinduktion: Vid aktiv fertilitetsönskan rekommenderar internationella riktlinjer ofta letrozol som förstahandsmedel för att framkalla ägglossning. Klomifen är ett alternativ men ersätts i ökande utsträckning av letrozol.
- Gonadotropiner: Hormoninjektioner används när tabletter inte räcker. De kräver tät ultraljudsövervakning för att undvika överstimulering och flerbörd.
- Viktbehandling med läkemedel: I vissa länder används läkemedel för att minska kroppsvikten och förbättra ämnesomsättningen vid uttalad övervikt. Användningen bör alltid ske individuellt och evidensbaserat inom specialiserade team.
Tydliga, lättförståeliga översikter om diagnostik och terapi finns till exempel i patientmaterial från American Society for Reproductive Medicine (ASRM) och på PCOS-sidorna hos National Institute of Child Health and Human Development (NICHD), som beskriver livsstil, läkemedel och fertilitetsbehandlingar utförligt. För svenska förhållanden är 1177 Vårdguiden en bra startpunkt för råd anpassade till vårdgivningen här.
PCOS och fertilitet – arbeta systematiskt
1. Optimera grundförutsättningarna
Innan medicinsk fertilitetsbehandling är det värdefullt att se över grunderna. En blodsockervänlig kost, viktminskning vid övervikt, rökstopp, måttlig alkoholkonsumtion och ökad fysisk aktivitet förbättrar spontan ägglossning och framgångschanser för vidare behandlingar.
2. Göra ägglossningar synliga
Många ovulerar oregelbundet eller inte alls. Cyklustracking med temperaturkurvor, ägglossningstest, observation av cervixsekret och vid behov ultraljud hjälper till att avgränsa ägglossningar bättre. Parallellt bör också andra faktorer som spermiekvalitet och äggledarstatus utredas.
3. Ovulationsinduktion och insemination
När spontana ägglossningar uteblir används letrozol eller klomifen för att stimulera äggmognad. Beroende på situation kan även intrauterin insemination (IUI) vara aktuell, där preparerade spermier förs in i livmodern.
4. IVF och ICSI
Om graviditet inte uppnås trots induktion eller om andra faktorer föreligger, övervägs metoder som in vitro-fertilisering (IVF) eller intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI). Personer med PCOS har ökad risk för ovarialt hyperstimulationssyndrom, varför stimulationsplaner och ägglossningsutlösning måste planeras noggrant.
5. Information från pålitliga källor
National Institute of Child Health and Human Development har särskilda sidor om PCOS och fertilitet med detaljerade förklaringar om hormonell stimulering, ovulationsinduktion, IUI, IVF och ICSI. Sådana källor är användbara för att förbereda sig inför läkarbesök.
PCOS under livets gång – från pubertet till menopaus
PCOS följer många över decennier, men symtombilden förändras. I tonåren dominerar ofta akne, oregelbundna cykler och kroppsuppfattning. Senare blir fertilitetsfrågor, vikt, blodtryck och blodsocker mer framträdande. I perimenopausen förändras hormoner igen; vissa symtom avtar medan andra som kardiovaskulära risker hamnar mer i fokus.
Ett gott PCOS-omhändertagande är därför dynamiskt. Målet är inte ett stelbent protokoll för hela livet utan att i varje livsskede hitta en rimlig kombination av livsstilsåtgärder, medicinsk behandling och psykologiskt stöd.
Psykisk hälsa – PCOS är också en psykologisk utmaning
PCOS slutar inte vid laboratorievärden. Studier visar ökad förekomst av depressiva symtom, ångeststörningar, ätstörningar och kroppsmissnöje. Synliga förändringar som akne, ökad hårväxt eller viktuppgång möter samhälleliga ideal och kan starkt påverka självkänsla och relationer.
Det är viktigt att tänka på mental hälsa från början. Öppna samtal i det privata nätverket, god läkarkommunikation, psykologiskt stöd, näringsrådgivning, träningscoaching och självhjälpsgrupper kan hjälpa till att se PCOS som en hanterbar utmaning snarare än ett personligt misslyckande. En stabil psykologisk grund ökar chansen att långsiktigt genomföra medicinska och praktiska livsstilsåtgärder.
När ska du uppsöka läkare vid misstanke om PCOS?
Sök vård om din cykel under flera månader är tydligt oregelbunden, din mens uteblir i mer än tre månader eller du bara har mycket sällsynta blödningar. Nyinsatt överdriven hårväxt, envis akne, oförklarlig snabb viktökning, kraftig trötthet eller en orealiserad graviditetsönskan under tolv månader — och ofta redan efter sex månader för personer över trettio — är varningssignaler.
Akuta symtom som kraftiga buksmärtor, plötslig ensidig smärta, feber, yrsel eller mycket kraftiga blödningar måste omedelbart utredas. PCOS kan inte säkert diagnostiseras själv. En strukturerad utredning med anamnes, blodprov och ultraljud är viktig för att få klarhet och lägga upp en meningsfull plan.
Sammanfattning – förstå och hantera PCOS självbestämt
PCOS är vanligt, komplext och underskattat, men idag finns bättre data, moderna riktlinjer och fler behandlingsalternativ än någonsin. Med en kombination av blodsockervänlig kost, regelbunden motion, individuellt anpassad läkemedelsbehandling och långsiktig uppföljning kan cykel, hud, ämnesomsättning och fertilitet förbättras avsevärt hos många. Ta dig tid att lära känna din kropp, använd information från pålitliga källor och skapa ett vårdteam som tar dig på allvar och fattar beslut tillsammans med dig. PCOS är en kronisk men väl påverkbar disposition — ju bättre du förstår den och anpassar behandling och vardag, desto mer kontroll får du tillbaka över hälsa, familjeplanering och livskvalitet.

